hetvägg

Jag tänker på värme,  vitsippor och vetorätt. Vi står till knäna i snömodd och knyter näven. Det är ett ljud i luften, en ton som inte går att lokalisera. Ett skrik som inte går att tysta. Vi vänder på bokstäverna och skriver så fort vi kan, utan att hinna andas, som om vi är rädda att orden ska försvinna lika fort som de kom.

För varje sak vi upplever glömmer vi något annat. Summan av minnen är konstant.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s