som vill fälla vingarna ut över världen

Vi går omvägar. Över gatan, fyrtio meter på den sidan, över gatan igen, hundra meter på andra sidan. Vi väjer undan och viker av för att slippa snubbla. Vi vill bara stå kvar, hålla oss på fötter, inte förstöra våra leder så förbannat. Inte stryka för nära gatan, hörnen, bussarna.

Vi vill fram, fort, men det finns inga genvägar, inga raka spår.

Ingen sand. Den är redan nedtrampad och införlivad, den rivs upp och fastnar under skorna och följer oss in, lägger sig i knävecken och i gommen och knastrar hela natten. Vi vaknar med rivsår. Vi somnar med skoskav. Vi rör oss däremellan, stelt och vaksamt och utom oss av svält.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s