i fjol: Uprising

Det började svårt. De här dagarna, de var kalla och blöta och hårda, liksom. Vi var blinda och stelfrusna, rörde oss ovigt framåt mot minsta springa av ljus. Vi? Jag talar i pluralis majestatis men jag tror inte att jag var ensam.

Våren som vägrade komma. Halka, skotta, halka, pulsa, värka. Jag irrade mycket i fjol. Tvivlade mycket. Grät mycket. Bet mina naglar till grus. Men såhär i efterhand känns det ändå bara som en bråkdel. Som något i sammanhanget försumbart. Faktum är att 2010 nog blev det bästa året så här långt i mitt vuxna liv. Ett av de allra finaste av alla tjugoåtta, rentav.

Några av höjdpunkterna:


[Foto: Daniel Wengel]



 

Och så det enkla, men oumbärliga faktum att jag år 2010 äntligen fick, kunde och ville jobba heltid. Oftast astrött, ibland utmattad intill tårarna, men jag gav mig inte en enda gång. Lena Manns, om du någon gång snubblar över det här: I fucking made it. Tack.

2 thoughts on “i fjol: Uprising

  1. vad fint du skriver! sara skulle vara stolt. och vad söt klas är på äta-macka-bilden🙂 om en vecka tar vi förfest i bronx va?

    • Tack! Det är min favoritbild det där, han är alltid så lycklig när han äter…🙂
      Bronx it is! Även om det inte blir så mycket ”fest” för min del, jag jobbar hela onsdagen och dubbelt på torsdagen… som vanligt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s