som alltid vill vara hos dig

Jag asar runt på en anteckningsbok, överallt. En medelstor, med hårda svarta pärmar och röda hörn. Prassliga, tunna sidor. Det är inget nytt fenomen, men jag bär den nästan desperat, lite krampaktigt. Skriver ner ett halvårs allting, stökigt och intensivt. Och rensat. Inget annat trams, bara detta, så att jag ska kunna vara lite mer normal, inte ha det i mig alltid. Ha det sagt, sådant som jag fan inte vågar säga.

Men sedan finns det sånt jag inte ens vågar skriva. Knappt tänka. Inte tala. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med det. Om det går att svälja, eller om det blir kvar i mig.

Jag förstår att jag fortfarande är så förfärande försvarslös.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s