i took you by the hand and we stood tall

Pepparkakor med smör. Jag är arg på mycket, men har svårt att samla mig, svårt att välja vilken väderkvarn jag ska försöka rida ned. November väcker mig kallt och lite hånfullt, jag skakar på huvudet. Springer till tåget, benen blir så hårda. Jag försöker minnas hur det var att gå obehindrat och lätt. Det är svårt.

Jag minns att det fanns dagar då jag ville leva.
Jag minns att det var undantaget.

Jag tänker mycket på döden. Hur förbannat brutal och elak. Hur ogörligt det är att förbli, i tomrummet. Till och med efter den som i allt måste sägas ha levt färdigt. De kommer aldrig tillbaka. Det var alltså min plan. Bort och aldrig mer tillbaka.

Det är mycket som är annorlunda. Jag vet inte när det hände. Jag hoppas bara att jag har slutat gå i cirklar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s