nothing left of the days in June

Jag jobbar heltid igen, en dryg vecka, med små stick av saknad när jag släntrar iväg till fikarummet och dricker vatten; saknad efter ett annat ärende, en hemlig agenda, min obotliga förväntan. På måndagen går jag förbi hans och han lagar lunch till mig, jag hjälper honom skrubba spisen och flytta badkaret och ålar runt på diskbänken och slår i huvudet, tre gånger, såklart. Jag går på core och yoga och får träningsvärk så att jag inte kan sätta mig upp, inte skratta, inte nysa, han retar mig och det är som tango, vi rör oss in och ut ur varandra med sådan koreografi att jag blir matt emellanåt. Mitt hår blir lockigare för varje dag som går och vi blir djärvare, makar oss, jag lär mig honom, jag lär mig att han är omöjlig, att han är tyst, att han är glömsk, att vi kanske aldrig riktigt kommer att förstå varandra,

att han är underbar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s