at my most beautiful

Jag är ledsen och oförsonlig och tjurar i ett och ett halvt dygn, men kan inte värja mig när han står under fönstret och skrattar och vinkar. Jag kastar ner stoltheten med nycklarna, kysser honom och vi äter hemgjord gazpacho och glass med wienernougat, små portioner, vi äter med tesked. Vi duschar innan vi går och lägger oss, mitt hår är vått och svalt mot kudden men lakanen trassliga. På natten drömmer jag att han är någon annan, någon jag omöjligtvis kunde vara kär i och jag är förvirrad och lite rädd. När jag vaknar och ser att det är han och ingen annan som ligger där och svettas och pressar ut mig mot kanten med armbågen blir jag så lättad att jag nästan gråter. Vi sover stökigt och oroligt och jag är så arg av alla ljud, tunnelbanan, rösterna från gatan, fläkten, hans dova snarkningar mellan varven och jag undrar om han är lika trött och vresig som jag men det tredje han säger på morgonen är att jag är fin, sömngruset kvar i ögonen. Han säger att han kommer att sakna mig när jag är i Småland och jag tänker ”det kan du ha” och är belåten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s