där är leder som vi gått och där är jord som har kommit bort

Jag går genom centrala Haninge med en ganska tung matkasse i ena handen och en gigantisk purjolök i den andra, jag skrattar och viftar med den, som en spira, som ett slagträ, jag vägrar lämna från mig den. Jag har lite skoskav, vi stannar till med jämna mellanrum och kysser varandra och tjuväter av finchokladen, det är varmt nog att svettas och plötsligt inser jag att det här är ett sådant ögonblick, en sådan promenad som jag någon dag skall minnas med något mjukt i mig, jag skall minnas den förbannade purjolöken och hur förvånad jag blev, hela tiden, när jag insåg hur körd jag faktiskt var.

2 thoughts on “där är leder som vi gått och där är jord som har kommit bort

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s