den underbare mannen

Igår dissade jag gymmet för ett varv runt Kräpplaspåret och det var det mest briljanta, ljuvliga jag gjort på hela veckan förutom den massiva grötfrukosten på Sleipnervägen i går morse. Plötsligt är jag dödskär i Rågsved, för i Rågsved finns en sagoskog, en slingrig naturstig backe upp och backe ner, genom våtmarker med brädspångar och blodtörstiga mygg, med nässelsnår och rabarber och liljekonvaljdoft så att man blir matt, sedan plötsligt ett sjaskigt industriområde, sedan plötsligt hagar med björkar och små lamm. Och jag höll på att börja grina av lycka och kom ut svettig och salig och foten var lite stel i morse men jag har den fortfarande kvar i mig, skogen.

Idag drog jag min lilla rullväska till jobbet, den skramlade argt mot asfalten och mina kollegor som kom med samma pendeltåg gjorde ansatser till att hejda mig och hjälpa men jag gick sammanbitet, med musik i öronen, och märkte dem överhuvudtaget inte, jag kånkade och rusade och tåget går i eftermiddag klockan 16.15, mot Småland och en del av mig vill bara förbli här, vid frukostbordet, med honom. Det finaste i tillvaron just nu är alla dessa frukostar, när jag skrattar åt det faktum att han saknar botten och tänker ”shit, han är så fin, jag kolar!”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s