tänk om jag var hare och du min lilla palt

Lönnarna blommar som ett svallande jubel och jag blir en smula svajig av lukten, vinglar fram över trottoarerna och genar över gräset när jag kommer åt, liksom för att låtsas. Det finns ett skarpt, brännande stick av hemlängtan eller årets första myggbett och i eftermiddag tar jag ut några av mina komptimmar för att passa barnet, bära vagga vyssa kyssa, medan Sara skriver nationellt prov i matte och grundar sin briljanta framtid. Jag läser en ljuvlig bilderbok och längtar tills Marcel blir stor nog att läsa för; tills vidare sjunger vi i kör och svingar honom i luften för att det är så oförnekligt underbart att få honom att skratta. Han har så oändligt mycket att lära sig men jag tror att han kanske redan nu vet något om hur det är att vara outtröttligt, villkorslöst älskad.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s