nästa som rör mig

En bestämd, fösande rörelse. Jag vaknar klockan fem och allting är avigt, jag har somnat till hälften avklädd och någonting är fel, innerst. En kantig känsla i bröstet och gommen. Tårar i ögonen på tunnelbanan och jag var nära att missa min station. Som om jag sovit borta, som om jag inte sovit alls. Jag dricker vatten och det smakar olja, jag äter ingenting på sju timmar men ler, som vanligt. Jag ser mig i spegeln och undrar om jag luktar som vanligt. Det känns som om någonting är annorlunda i själva huden. Någon del av mig var arg, men jag vet inte vilken eller på vem, egentligen, bara det tjuriga trotset och sen gråten och jag inser att det inte spelar någon roll.

Detta är inte avgrunden. Det är bara en enda dag, när jag väljer att förneka er. Nej. Tyst. Bort.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s