one foot in the grave, one foot in the shower

Jag vill till ett rum som är tyst och mörkt, vill ligga raklång och vara varm inuti och sval ytterst. Sova utan mardrömmar; kröka mig en smula. Jag vill att det ska lukta påskliljor när jag slutligen vaknar och jord, gräs, vatten.

När jag var barn och vaknade tidiga, mörka vintermorgnar hade jag en lek. Jag låtsades att jag var ett mycket fattigt och mycket fruset barn någonstans som endast gick höljd i trasor. Men så fick det barnet av sin mor ett par små trosor att bära underst. Och en liten tid senare hade de sparat ihop till ett par strumpor som slöt så varmt och skönt om fötterna. Och så lyckan den dag barnet fick en riktig t-shirt. Ett par byxor. Och allra sist en mjuk, långärmad tröja som hon kunde dra in händerna och hakan i.

Och så var jag plötsligt vaken, uppstigen och klädd.

Ibland undrar jag om det var därför det var så svårt att höra hemma. För att barnet de såg bara var en bråkdel av barnet jag var. För att jag egentligen bara var här med kanske en fot och en arm; resten av mig var på andra platser, i andra världar. De dömde mig hel på den där enda foten. Som att fortsätta rita en kropp när man bara har början. Det blir skevt; kanske nära verkligheten, men en drömbild.

Och kanske var det därför jag var så otålig jämt, när de ville att jag skulle sova, att jag skulle komma in och äta. ”Jag kan inte vara överallt jämt och hela tiden”, ville jag fräsa åt dem. ”Ni får hålla till godo.”

Jag gör så många saker samtidigt. Läser så många böcker. Skriver så spretande fragment. Som om jag inte har ro i mig att vara på en enda plats och där alltid, hel och hållen. Den här världen är inte tillräcklig åt mig; inte än. Ni får hålla till godo.

3 thoughts on “one foot in the grave, one foot in the shower

  1. Tycker om leken. Och jag tror att jag kanske känner igen mig i det här.

    Och fragment som läggs ovanpå varandra på ett ljusbord kan ibland bilda sammanhängande texter. Har jag hört.

  2. Jag tror att det är just så man måste göra. Jag var alltid så usel på att rita, men jag tyckte om bilderna där man drog streck från siffra till siffra. Jag saknade dem när matteboken blev tråkig och tyngd av riktiga tal.

    Man ska inte förakta lyckan i att lägga sista biten i ett pussel, eller bara att lägga färdigt ramen, eller kyrkan, eller kyrktuppen.

    Roligt att du läser, förresten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s