krabbsaltade tångräkor

Klockan 07.01 liksom rosslar jag till, i en snyftning långt inne i skelettet. Jag har just satt mig på bussen och det går inte att luta huvudet mot rutan och jag vill åka hem. Innan jag ens har hunnit hela vägen bort.

Idag är alla jävla ungar och satans snorvalpar och håll käften huggormars avföda innan jag stryper er med era egna tarmar. Men det skriker jag inte. Jag är mild och säger ”grabbar, kan ni dämpa er lite?” och de små lammen tiger i en fjortondels sekund. Jag mäter upp dagen i famnar, en två tre fyr och vet att det inte finns någon ro i att åka hem.

Hemma väntar ett liv som ska stuvas ihop till något på en dag hanterbart, igen, och jag som på något vis försöker hinna med att jobba heltid, träna minst två gånger i veckan, läsa fyra böcker samtidigt, sortera och packa allt mitt bohag, inte glömma en enda räkning, se på hockey, se på fotboll, spela Final Fantasy XIII,ensam hitta nya hyresgäster så att jag slipper två månaders dubbelhyra, vara social med gamla vänner, vara social med nya vänner, äta ordentligt, inte bo i typ Groznyj, sova minst sex timmar varje natt, skriva, nätverka, framtidsplanera och behålla hoppet om våren, livet, lyckan.

Jovisst.

Någon som känner en eller två personer som har lust att hyra in sig i en andrahandstrea i Bagarmossen, typ ögonaböj?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s