alla jäntor var som vax uti min famn

I helgen somnade jag senast klockan tio fredag, lördag och söndag. Trött som ett litet snor. Jag har blivit en sån liten gumma! Jag somnar tidigt och vaknar tidigt, känner ett pockande behov av att diska undan innan jag går och lägger mig, har lavendelpåsar i troslådan och mazariner i skafferiet. Och i lördags drack jag körsbärsvin, ett litet glas, innan jag däckade. Ha! Jag har nästan alltid glasögonen en smula hängande på näsan och funderade på allvar på att locka håret medelst papiljotter. Stödstrumpor övervägde jag redan för ett och ett halvt år sen, när jag och tras-benen slavade på AdLibris. Och apropå tras tänker jag mig att det nog är ganska sympatiskt att sitta och väva. Sjunga gamla visor. Igår trallade jag på gamla dängor med Sven-Ingvars som jag rotade fram på Spotify åt mamma när hon hjälpte mig att flytta strax före jul. Eftersom hon, och därmed jag, alltid lyssnade på Svensktoppen när hon putsade fönster och bytte lakan och dammtorkade om helgerna i Åbogen känns det så fundamentalt RÄTT att skura köket till Dans borti vägen och Min gitarr. Jag har en bild inuti mig av mamma som hänger halvvägs ut genom ett fönster i mitt rum, bandspelaren står på bordet, det luktar såpa och ute är det solsken och tidig vår, fortfarande kylig. Gummiskrapan och trasan som far över rutan. Blomkrukorna som står undanfösta. Kent Finell.

One thought on “alla jäntor var som vax uti min famn

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s