översvämning

Till slut blir klådan dig övermäktig. Du balanserar över isarna, stel, med fingrarna utspärrade som luften gick att gripa. Smygandet kring vattenpölarna, cirkelrörelserna. Det finns jordstycken som inte har blivit beträdda på månader. De väntar, tigande, häver sig och suckar.

Liksom du.

Att vara oklädd utan att frysa. Det är det allting handlar om. I tjugu långa år har du haft detta, detta enda som hållit dig vid liv. Du vänder tillbaka. Det är oundvikligt.

Blunda en sekund, le, gå rakt ut i vattnet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s